Enduro
Enduro är en motorcykelsport där man kör längst banor som ofta ligger i svår terräng. I Sverige har enduro fler utövare är någon annan motorcykelsport. Det finns två olika tävlingsformer i Enduro, de kallas helt enkelt för, Enduro typ 1 och Enduro typ 2.
Enduro typ-1
Detta är den traditionella tävlingsformen i Sverige, det är en tävling som körs på pilad bana med element som tidkort och tidkontroller, transport- och specialsträckor. De svenska mästerskapen körs i typ-1, det gör även den mest kända svenska endurotävligen, Novemberkåsan. Den har körts nästan varje år sedan 1915, enda avbrotten hittills har varit under andra världskriget 1939-1945, och 1967 vid högertrafikomläggningen.
Enduro typ-2
I den här tävlingsformen har man inga tidkontroller, vanligtvis körs varvlopp, ett eller flera, på sluten bana. I den här formen startar en eller flera före samtidigt. Ränneslättsloppet, Stångebroslaget, och Gotland Grand National är tre välkända typ-2 tävlingar. Tillsammans så bildar dessa tre tävlingar vad man kallar för “Enduroklassikern”.
Motorcykeln
En enduromotorcykel påminner om en motorcross, men det finn vissa skillnader. Enduromotorcykeln har mjukare fjädring och är försedd med belysning. Motorn har både lägre toppeffekt och högre bottendrag. Många typ-2 tävlingar kräver inte belysning, och det monteras därför ofta bort, både av säkerhetsskäl och för att minska vikten.Beroende på vilken ålder man är, och vilken klass av licens man tagit, körs motorcyklar mellan 125 och 650 cc. De lättaste väger runt 100 kg och de tyngsta upp till 130 kg. Max effekten ligger mellan 35 och 50 hk.